|
Analsäcksinflammation
Analsäckarna hos hunden är två körtlar, som sitter på
vardera sidan innanför ändtarmsmynningen. Dessa körtlar
producerar ett illaluktande sekret. Det händer, att de blir
int1ammerade och täpps till, så att de inte kan tömmas
normalt. Sekretet ansamlas då, och en infektion kan uppstå.
Problemet återkommer ofta hos vissa hundar.
Kontakta veterinär
- vid kraftig analsvullnad
- vid bölder i närheten av analöppningen
- när egenvård inte hjälper.
BEHANDLINGSRÅD: Allmänna råd
Var observant. Tvätta runt analöppningen med ljummet
vatten eller desinfektionsmedel. Du kan själv tömma anal
säckarna genom att med tummen och pekfingret ("kl. 7 och kl.
5") trycka framåt-bakåt runt dem. Använd en pappersnäsduk e.
dyl. som skydd, när du trycker på körtlarna. Tvätta rent
efteråt. Behandla i 3-4 dagar med ett lämpligt
desinfektionsmedel t.ex:
• Hibitane obstetrisk crème 1 % eller
• Jodopax Hud och Sår eller
Jodopax vet. Till bruksfärdig lösning späds 4 ml. med l
liter vatten.
Förhudskatarr
Många hanhundar drabbas av förhudskatarr. Den uppstår
genom förändring av bakteriefloran, som finns normalt under
förhuden eller i förhudssäcken. På vissa hundar vill
förhudskatarr ofta komma tillbaka.
Symtom
hunden slickar sig ofta kring förhuden
illaluktande, gult sekret uppträder rikligt kring penis.
Vid en kraftigare infektion blir området rött och irriterat.
Kontakta veterinär
om hunden är påtagligt irriterad - om svullnad uppstår
om egna åtgärder inte hjälper efter 4-5 behandlingar.
Spola förhuden noggrant med
desinfektionslösning, så snart du märker, att en
förhudskatarr är på gång. Det är viktigt att lösningen
tränger ned i botten på hudvecket.
Desinfektionslösningar
• Hibitane obstetrisk crème 1 %
• Väteperoxidiösning 3 %
• Jodopax vet. Till bruksfärdig lösning späds 4 ml med l
liter vatten.
• Jodopax Hud och Sår
• Förhudsrengöring, (ej apoteksvara).
De bruksfärdiga desinfektionslösningarna förs med en
doseringsspruta in under förhuden. Behandlingen upprepas 4-5
gånger med några dagars mellanrum.
Mag och tarmkatarr
Kan orsakas av virus eller bakterieinfektioner.
Inälvsparasiter. Kolla alltid först efter inälvsparasiter,
innan annan behandling sätts in. Olämplig utfodring eller
snabba foderbyten är vanliga orsaker. För mycket mat, kan
vara en orsak.
Kontakta veterinär
om en valp har diarré eller kräks.
(Valpen drabbas lätt av vätskeförlust när den kräks
eller har diarré.)
om en hund inte får behålla vätska
vid blodig avföring
vid diarré hos vuxen hund i mer än en vecka
vid undertemperatur, dvs.under 38 grader
vid temperatur över 39 grader
om hunden är allmänpåverkad
Haltning
Så gott som alla hundar råkar någon gång ut för hälta av mer
eller mindre allvarlig natur. Hälta är ett tecken på, att
hunden har ont. Rasta inte hunden mer än nödvändigt, när den
är halt. Försök att ta reda på orsaken.
Unga hundar av större raser kan växa alltför fort, vilket
kan ge hälta. Var speciellt vaksam på valpar/unghundar, som
drabbas av hälta till och från, eftersom detta kan kan tyda
på allvarliga ledförändringar. De bör röntgenundersökas.
Gamla hundar kan halta p.g.a. stelhet i leder och senband.
Infektioner, muskelsträckningar, sårskador, benbrott,
vrickningar m.m. kan också ge hälta.
Undersök om det finns sår eller främmande föremål i
trampdynor,
tassar, klor och klofästen. Böj lederna. Kläm och känn på
senor,
ben, muskler och leder. Låt hunden vila.
Ge inte hunden smärtstillande medel utan att
rådfråga veterinär.
NOSKVALSTER
Allmänt: Angreppen av noskvalster (Pneumonyssoides caninum)
har ökat under det senaste decenniet. Kvalstret kan drabba
alla hundar. Det är ett vitaktigt kvalster, som lever inuti
hundens bihålor. Under gynnsamma förhållanden kan kvalstret
även leva utanför värddjuret en viss tid.
Naturlig storlek: I mm.
Symtom: S.k. reveterande nysningar - hunden "snorar
bakåt/inåt". Jakt- och spårhundar förlorar "plötsligt"
spårförmågan.
Smitta: Noskvalster smittar direkt och eventuellt också
indirekt.
Diagnos och behandling: Kontakta veterinär för att få
hjälp med diagnosen. Receptbelagd medicin krävs. Ett
licensläkemedel - Interceptor, tabletter, (receptbelagt)
används mot denna parasit
.
Öronskabb, som orsakas av skabbdjuret
Otodectes cynotis, kan ge öroninflammationer.
Rävskabb, som orsakas av skabbdjuret
Sarcoptes scabiei, ger intensiv klåda.
Hårsäcksskabb, som orsakas av skabbdjuret
Demodex canis, ger hårlöshet
Rävskabb är numera en vanlig åkomma på våra hundar och finns
Över hela landet. Den smittar både direkt dvs. från räv till
hund eller från hund till hund - och indirekt. Jakthundar
kan t.ex. smittas i skogen i ett gryt eller i nedsmittade
hundkojor. Angripna rävar söker sig gärna till bostäder för
att söka föda. Därmed ökar också smittorisken för vanliga
sällskapshundar. Rävskabb kan också tillfälligt smitta till
människa, men rävskabbdjuret kan inte föröka sig där utan
orsakar endast tillfällig klåda. Skabbdjuret kan inte ses
med blotta ögat utan bara i mikroskop. Djuret borrar gångar
i överhuden för att lägga sina ägg där och orsakar då en
intensiv klåda. Utvecklingen från ägg till vuxet skabbdjur
tar 2-3 veckor. Det vuxna skabbdjuret lever sedan i 3-6
veckor, oftast hela tiden i samma värddjur. Utanför sitt
värddjur kan det leva i upp till 3 veckor i en annan miljö.
Skabbdjuren är mycket tåliga mot kyla.
Symtom Klåda hudförändringar, till en
början ofta på öronkanterna, haser och armbågar och
senare i ansikte, på ben, tassar och buk. Rodnande hud
med röda knottror. Håravfall. Sträv och glanslös päls.
Hudinfektioner p.g.a. rivsår och förtjockad hud "hunden
ser plågad ut".
Allmänna råd Eftersom det inte finns
något receptfritt medel mot rävskabb i dag, måste du
kontakta en veterinär vid misstanke om rävskabb för att
kunna köpa något receptbelagt medel. Behandlingen består som
regel av upprepade bad mot parasiter, t.ex. bad med Sebacil
vet. badkoncentrat (receptbelagt). Ibland väljer veterinären
att ge en injektion av Ivomec vet. (receptbelagt). Observera
att vissa hundraser (collie raser eller blandraser med
collie) inte tål detta medel! Interceptor, tabletter
(receptbelagt) används också mot rävskabb. Sanering
av hundens omgivning - främst hundkojan och liggplatsen - är
viktig.
Hosta Kennelhosta
drabbar hundar ibland. Den orsakas av ett virus. Sjukdomen
är mycket smittsam. Hundar smittar varandra genom
direktkontakt. Som namnet anger drabbas främst kennlar, där
många hundar är samlade. Valpar och individer med nedsatt
motståndskraft kan dessutom drabbas av följdsjukdomar som
lunginflammation. Något godkänt vaccin finns inte i Sverige
mot kennelhosta. Hundar kan också drabbas av förkylning med
ont i halsen och rinnande nos. Ofta handlar det då om ett
förkylningsvirus. Detta virus är dock ganska ovanligt.
Penicillin har ingen effekt på virus utan endast på
bakterier. Även noskvalster kan orsaka nysningar hos hund.
Hjärtfel kan också ge hosta.
Symtom Harklande, torr, skrällande
intensiv hosta i någon till några veckor. Det ser ut som
om hunden vill kräkas Ont i halsen, kräkreflex och svårt
att äta Feber Rinnande näsa, snuva S.k. reveterande
nysningar dvs. att hunden "snorar bakåt/inåt" Påverkat
allmäntillstånd.
Kontakta veterinär
vid feber
om hunden har ont i halsen
om hunden har svårt att få luft
vid långvarig hosta
vid hosta nattetid
om du misstänker noskvalster.
Allmänna råd
Undvik att låta hunden träffa andra hundar, så länge den
hostar. Hostdämpande medel bör inte ges vid mycket
slembildning.
Vaccinationer.
För att ge hunden skydd mot vissa sjukdomar, kan den
vaccineras. I Sverige vaccinerar vi mot tre virussjukdomar,
nämligen parvovirusenterit (= hundpest), valpsjuka och
smittsam leverinflammation "CC (=Hcpatitis Contagiosa Canis),
som också kallas virushepatit. Det är tre mycket smittsamma
och fruktade virussjukdomar. De drabbar både valpar och
vuxna hundar, som inte är vaccinerade. Sjukdomarna är
plågsamma. Det är stor risk att drabbade hundar dör, om de
inte omedelbart får veterinärvård. Alla tre sjukdomarna är
anmälningspliktiga enligt lordbruksverkets föreskrifter.
Hundar vaccineras inte mot stelkramp, eftersom en hund är
mer okänslig för en stelkrampsinfektion än t.ex. en häst är.
Som hundägare är det alltså viktigt, att du tar ansvar och
låter vaccinera din hund.
Smittspridning av parvovirusenterit, valpsjuka och
virushepatit mellan hundar sker genom direktkontakt eller
via avföring, urin eller spyor. Valpar har ett visst
smittskydd, om tiken är vaccinerad, men skyddet är i regel
borta vid 8 veckors ålder.
Din hund bör återvaccineras efter en viss tid för att
behålla ett acceptabelt skydd. För att få deltaga i kurser,
utställningar, jakt och bruksprov liksom för att få inhysas
på hundpensionat krävs det, att hunden är vaccinerad.
Första vaccinationen ges vid 7-8 veckors ålder.
Gör upp ett lämpligt vaccinationsschema med din veterinär.
Djurfass
Vad innehåller Din hunds medicin?
Källa: Apotekets hälsoråd för hunden.
|
Sårskador.
Kan vara olika, beroende på hur de har uppkommit och hur de ser ut. Det kan
vara sticksår, skärsår, krossår, bitsår, skottsår eller liggsår. Om såret
glipar, kan det behöva sys för att underlätta läkningen. Detta måste då
göras inom ett dygn.
Sticksår kan vara djupa. Se till att inte något litet
föremål- t.ex. en sticka - blir kvar nere i såret. En infektion kan
tillstöta då.
Skärsår blöder ofta kraftigt. Se upp med
pulsåderblödningar. Om pulsåderblödning uppstår, måste du lägga ett
tryckförband.
Krossår orsakas ofta av slag eller yttre våld, som har
krossat vävnaden under. Kontrollera att något föremål inte har fastnat i
såret.
Bitsår efter bett från en annan hund medför ofta stor
infektionsrisk. Såret i huden kan se litet ut, men skadan kan vara mer
omfattande, än den ser ut på ytan.
Skottsår kan ge omfattande skador i underliggande vävnad,
utan att såret ser illa ut. Skottsår kräver i regel alltid veterinärvård.
Liggsår bildas ibland på armbågarna hos framför allt
tyngre, gamla hundar, som ligger mycket på hårt underlag.
Tecken på infekterade sår
rodnad
värme
lokalt ökad puls
svullnad
feber
varbildning.
Kontakta veterinär
vid glipande sår, som måste sys
om såret är infekterat
om en sårficka bildats
om såret sitter nära ett öga
vid skottskada
vid spontant uppkomna sår på hundens huvud eller länd.
Allmänna råd
Att tänka på allra först vid sårskador:
Tvätta smutsiga sår med tvål och vatten, om du inte har sårtvättmedel.
Undvik pulver och salva i färska sår - rengör bara.
Kontrollera såret, så att någon sårficka inte har bildats.
Lägg eventuellt ett luftigt bandage. Luft krävs för att få såret att läka.
Låt inte hunden slicka på såret. Använd i så fall en krage.
Till sårtvätt:
Jodopax Hud och Sår
Jodopax vet
Klorhexidin, lösning
Natriumklorid spolvätska
Väteperoxidiösning 3 %
Vid liggsår:
Calmuril, kräm lO %
Salicylsyrevaselin, salva 2 %.
Vid små sår:
Klorhexidin, puder
LHP, antiseptisk kräm.
Tassar
Hundens trampdynor är normalt mjuka och elastiska. På
vintern påverkas tassarna negativt av väg- och gatusaltet.
Under jaktsäsongen slits jakthundarnas tassar, och det blir
ofta sprickor och sår, som smärtar. Huden mellan
trampdynorna är känslig och blir lätt irriterad. Fuktiga och
smutsiga tassar angrips lätt av bakterier och svampar. S.k.
boxersjuka (furunkulos) lokaliseras ofta till tassarna
(interdigital pyodermi).
Klorna ska hållas väl klippta.
Det är viktigt att du börjar klippa klorna på valpen tidigt.
Det är bra för då vänjer du valpen vid att bli hanterad. Men
det är också bra därför att ju längre klon växer, desto
längre ut i klon följer den blodrika pulpan med. Risken ökar
alltså, att du klipper i pulpan då. Det blir också svårare
att senare hålla en lagom klolängd.
Symtom - hälta
såriga trampdynor tunn, sliten trampdyna
hunden ömmar vid tryck på trampdynan rodnad och irriterad
hud mellan trampdynorna
hunden biter och nopprar sig i tassen och mellan
trampdynorna hunden slickar oavbrutet sina tassar.
Kontakta veterinär
vid djupa skärsår i trampdynorna
vid sår och bölder i tassen
vid påtagligt irriterad hud mellan trampdynorna - vid bruten
klo.
Håll trampdynorna mjuka och smidiga med hjälp av någon
tassalva. Skölj rent med ljummet vatten och torka torrt
efter smutsiga promenader. Håll klorna väl klippta - använd
klotång. Vänj valpen med kloklippning tidigt - klipp
ofta och lite i sänder.
Klipp bort pälsen i jämnhöjd med trampdynorna. Klipper Du
ner för djupt mellan trampdynorna, kan det skapa klåda och
irritation hos hunden. Det blir lättare att hålla tassen
både torr och ren vilket också minskar risken för svamp- och
bakterieinfektioner. Använd vid behov en halskrage, som
hindrar hunden att slicka på och bita i tassarna.
Tass-salva:
Försvarets Hudsalva
Tannin 10 % i olja (Tassolja), ATL Tassvax SPECICARE, (ej
apoteksvara).
Desinfektionsmedel:
Bensoylperoxidshampo eller
Etiderm medicinskt schampo används ibland vid irritationer
mellan trampdynorna
Jodopax Hud och Sår
Natriumklorid spolvätska
VETRIDERM Hudrengörare, spray
VETRIDERM Klorhexidin-Schampo.
Blodstillande medel:
Blodstillande vadd
Klip-stop
Lapispenna
Stop-bleeding, pulver.
Ormbett.
När hundar blir ormbitna, träffar bettet oftast nospartiet
eller tassarna. Känsligheten för ormbett varierar starkt.
Tar bettet i ett blodkärl, blir hunden mera påverkad. På
bett i munnen eller i halsen kan hunden reagera kraftigt med
svullnad och svårighet att andas. Inom någon timme svullnar
vanligen bettstället kraftigt och blir ömt och ofta
blå-rött.
En efterreaktion kan uppstå inom ett par dygn efter bettet.
Den orsakas av vävnadssönderfall och infektion vid
bettstället. Den reaktionen kan vara direkt l ivshotande.
Allmänna råd
Håll hunden i stillhet.
Vid ormbett sätts oftast kortison- och
penicillinbehandling in. Om du har långt till veterinären
eller om du vistas i ormrika områden, är det lämpligt att ha
kortisontabletter (t.ex. betapred, receptbelagt) i beredskap
hemma. Rådgör med en veterinär om detta.
Kontakta veterinär - alltid vid ormbett.
Ögon
Hundens ögon skyddas av tre ögonlock. Det tredje ögonlocket
(blinkhinnan) sitter i ögonvrån och syns knappast. Vid ögon
irritation eller ögonskada kan hinnan delvis täcka ögat.
Ögonbesvär är vanligt hos hundar. Hundraser med grunda
ögonhålor som pekinges och mops är mer utsatta för vissa
ögonbesvär. Inflammation i ögats bindhinna (konjunktivit) är
en vanlig ögonsjukdom, som förekommer hos många hundraser.
Kronisk konjunktivit förekommer mest hos raser med hängande
undre ögonlock som spaniel, S:t Bernhard, blodhund m.fl.
Symtom
slem eller varliknande flytningar
röd eller svullen bindhinna, smärta och ljuskänslighet
rinnade ögon förekommer relativt ofta, speciellt hos
långhåriga raser.
Orsaken kan vara felplacerade ögonhår eller långa hårstrån
från pannan, vilka irriterar ögonen.
Kontakta veterinär
innan du sätter igång med egen behandling
vid skador i ögat eller dess närhet
vid felplacerade ögonhår.
Allmänna råd
De långa håren, som kan irritera ögonen, klipps eller hålls
ifrån ögonen med en rosett. Tvätta bort intorkat sekret
kring ögonen. På hundar med utstående ögon kan du behöva
skölja ögonen litet oftare.
För att ta bort smuts eller intorkat sekret
kan du badda med ljummet vatten
eller t.ex.
ACO ögonvatten
Ögondusch
Ögonbad för hund.
ÖGONDROPPAR - ÖGONSALVA
Ögondroppar och ögonsalva appliceras innanför nedre ögonlocket. Håll hundens
huvud stadigt mot din kropp. Med ena handens tumme och pekfinger håller du
ögat öppet. Droppa eller applicera medicinen med den andra handen. Var
försiktig, så att du inte kommer åt ögat med spetsen på tuben eller tlaskan.
När hunden blinkar, fördelar sig medicinen över Ögat. Du kan också massera
Ögonlocket litet lätt utifrån, när hunden blundar.
En salvsträng = 1/2 cm
l tesked = 5 ml
I dessertsked = 10 ml
I matsked = 15 ml
Öron
Akut öroninflammation (Otitis externa) är en smärtsam sjukdom i
hörselgången. I dess trånga, varma och fuktiga miljö trivs bakterier och
svampar. Om vatten, schampo eller smuts blir kvar i örat, kan detta orsaka
bakterie- och svampinfektioner i hörselgången. Öronskabb kan också orsaka
inflammationer. Ä ven en främmande kropp kan ge en akut öroninflammation.
Den akuta öroninflammationen övergår gärna i en kronisk form. Därför är det
viktigt med rätt behandling från början. Öroninflammationer återkommer ofta,
särskilt på hundar med hängande öron.
Öronskabb drabbar ibland också hundar. Katten är vanligen
smittkällan, men det kan också vara annan hund. Några få skabbdjur kan räcka
för att orsaka en inflammation. En katt kan också ha öron skabb utan att
visa symtom. Öron skabbdjuret (Otodectes cynotis) lever nere i hörselgången,
där det suger näring från vävnadsvätskan och orsakar svår klåda. Det är stor
risk för bakterieinfektioner, eftersom hunden lätt river sönder örat p.g.a.
den svåra klådan. Vid konstaterad öron skabb ska alla hundar och katter i
den närmaste omgivningen behandlas. Det finns inget receptfritt medel mot
öron skabb.
Öronskabb:
intensiv klåda
fynd av skabbdjuret (syns i ett förstoringsglas)
rikligt med brunsvart sekret
hunden gnuggar eller river sig med tassen kring örat - öroninflammation.
Symtom Öroninflammation:
förändrad lukt i örat smärta, klåda
hunden skakar på huvudet, river sig, gnuggar örat mot föremål och lutar den
sjuka sidan nedåt
ökat, förändrat sekret i hörselgången feber.
Kontakta veterinär
alltid när hunden har besvär från öronen
vid främmande kropp i örat
vid misstänkt öron skabb.
BEHANDLINGSRÅD : Allmänna råd
Titta och lukta regelbundet i hundens öron. Rengör ett irriterat eller
smutsigt öra med bomull eller bomullspinnar, fuktade med
desinfektionslösning. Torka därefter ur örat. Men peta inte i onödan. Var
rädd om det naturliga vaxskiktet, som skyddar den känsliga hörselgången.
Vid infektion i örat är rengöring A och O. Gör rent minst varannan dag.
Torka ordentligt torrt i hörselgången, innan du droppar in örondroppar.
Förebygg problemen för badglada hundar och hundar, som ofta får brunt
sekret, genom att torka ur öronen någon gång per vecka. Gör det alltid efter
varje bad.
På raser med riklig hårväxt i öronen kan du försiktigt plocka bort
några hårstrån åt gången för att luften lättare ska få tillträde.
ÖRONDROPPAR - ÖRONSALVA
Örondroppar och öronsalva bör ha rumstemperatur vid medicineringen Eftersom
du inte kan se antalet örondroppar nere i hundens öra, för du in
droppflaskans spets djupt i hörselgången och klämmer sedan till l gång!
Öronsalva fördelas på de angripna områdena med hjälp av en bomullspinne.
|
