DFS 2004:18
Saknr L 102
Utkom från
trycket den 10 december 2004.beslutade
den 9 november 2004.
Djurskyddsmyndigheten
föreskriver, med stöd av
4, 18 och 29 §§ djurskyddsförordningen(1988:539), följande samt beslutar
följande allmänna råd:
Inledande bestämmelser1 §
Bestämmelser om krav
på tillstånd för den som yrkesmässigt eller i större omfattning håller,
föder upp, upplåter eller säljer sällskapsdjur, eller tar emot sällskapsdjur
för förvaring eller utfordring, finns i 16 § djurskyddslagen(1988:534).
Bestämmelser om när en sådan verksamhet ska anses vara av större omfattning
samt undantag från kravet på tillstånd finns i Djurskyddsmyndighetens
föreskrifter (DFS 2004:5) om kravet på tillstånd enligt 16 §
djurskyddslagen(1988:534) för hållande m.m. av häst, hund, katt och övriga
sällskapsdjur. Bestämmelser om förvaringsutrymmen vid transport finns i
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:10) om
transport av levande djur.
Allmänna råd till 2
§ djurskyddslagen
Hundar och katter bör
endast tillfälligt förvaras i bur och ej längre än vad som är nödvändigt med
hänsyn till avsikten med åtgärden.
Djur som är främmande
för varandra bör inte föras samman i boxar, burar eller andra
förvaringsutrymmen.
Hundar som permanent
hålls i rastgård eller uppbundna på löplina bör dagligen rastas på annan
plats.
Hundar som har
omhändertagits bör inte omplaceras innan det gjorts en kontroll av hundens
medicinska och mentala status.
Försäljning av hundar i
zoobutiker eller liknande bör normalt inte anses vara godtagbart från
djurskyddssynpunkt.
1
Anmälan till
kommissionen har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande
tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex
31998L0034), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG (EGT
L 217, 5.8.1998,
s. 18, Celex 31998L0048).
DFS 2004:18
Saknr L 102
Avel
2 §
Djur som nedärver missbildning
eller andra egenskaper som medför lidande
för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner får inte
användas i avel.
Ett djur får inte heller
användas i avel om det nedärver disposition för hög frekvens allvarliga
sjukdomsfall eller förlossningssvårigheter eller om det saknar förmåga att
föröka sig på ett naturligt sätt.
Gemensamt om
förvaringsutrymmen
3 §
Rastgårdar, hundboxar som
saknar anslutning till rastgård, valpningsboxar, kattburar och kattboxar ska
ha minst de mått som framgår av tabellerna 1 - 6 i bilagan till denna
författning. Om det i anslutning till en rastgård finns en box till vilken
djur i rastgården har fritt tillträde får boxens yta tillgodoräknas
rastgården vid bestämmandet av måttet på denna. Rastgårdens yta måste dock
vara minst lika stor som boxen för att boxytan ska få tillgodoräknas. Första
stycket gäller inte rastgårdar och boxar som endast utnyttjas under enstaka
perioder på några få veckor eller regelbundet återkommande perioder på några
timmar.
Allmänna råd till 3
§
Större anläggningar för
hund- och katthållning, såsom större kennlar, hundpensionat och
kattpensionat, bör ha utrymmen som är avsedda och utrustade för isolering
och vård av sjuka djur.
4 §
Förvaringsutrymmen för hundar
och katter ska vara konstruerade så att de är enkla att inspektera samt att
rengöra och desinficera.
Förvaringsutrymmena ska vara
ventilerade och, om det behövs, isolerade så att de håller en temperatur och
luftfuktighet som är lämplig för de djur som hålls där. Hund- och
kattstallar ska vara försedda med belysning. Belysningsarmaturen ska vara
placerad och belysningsstyrkan reglerad så att de djur som vistas i stallet
inte utsätts för obehag. Belysningsstyrkan ska kunna justeras så att
tillsynen av djuren kan ske utan svårigheter.
Större anläggningar, såsom
större kennlar, hund- och kattpensionat eller liknande, ska ha särskilda
utrymmen för foder och foderhantering samt för bad och skötsel av djuren.
5 §
En koja, box eller bur ska vara
anpassad till antalet djur som hålls i denna och till djurens storlek. Alla
djur som hålls i ett sådant utrymme ska samtidigt kunna ligga ned i naturlig
ställning.
6 §
En rastgård som används för
permanent hund- eller katthållning ska vara placerad i vindskyddat läge med
både skugga och sol. Marken ska vara dränerad så att den inte blir sörjig
under normala väderleksförhållanden. I rastgården ska det finnas en från
marken upphöjd liggplats. Om det saknas inomhusutrymme i anslutning till
rastgården ska djuren ha tillgång till en koja.
DFS 2004:18
Saknr L 102
Särskilda bestämmelser om
förvaringsutrymmen för hundar
7 §
En hundkoja ska vara
konstruerad så att den skyddar mot blåst, direkt solsken, nederbörd, kyla
och fukt. Den ska också vara väl ventilerad. Används kojan för flera hundar
ska den vara så stor att alla djur samtidigt kan få en vindskyddad
liggplats. Underlaget i kojan ska vara torrt, mjukt och rent.
8 §
Boxar och kojor som används
till dräktiga och digivande tikar ska vara inredda så att djuren ges extra
skydd mot kyla från golv och väggar.Valpningsplatsen ska vid behov kunna
tillföras extra värme. Under avvänjningsperioden ska boxen eller kojan vara
utrustad med en särskild liggplats avsedd för tiken och oåtkomlig för
valparna.
Särskilda bestämmelser om
hur hundar får hållas bundna
9 §
Hundar får endast tillfälligt
hållas bundna inomhus och inte längre perioder än vad som är nödvändigt med
hänsyn till avsikten med åtgärden.
10 §
När hundar hålls bundna utomhus
annat än tillfälligt ska de vara kopplade till en löplina. Linan ska ha en
fri glidsträcka på minst tio meter och löpa på en höjd av minst två och en
halv meter över marken. Den ska ha stoppanordning som hindrar hunden att ta
sig runt stolpar, träd eller andra föremål. Kopplet ska vara anslutet till
löplinan med en lekare och ha en längd som gör det möjligt för hunden att
röra sig minst två meter på ömse sidor runt linan och att söka skydd mot
kyla, nederbörd, vind och sol i en koja eller inomhus. Hundens halsband får
inte vara strypande eller av metall.
Hundar som är yngre än ett år
får endast tillfälligt hållas bundna. Hundar som är vana vid kyla samt har
en päls som är anpassad till kallt klimat omfattas inte av bestämmelsen i
första stycket då de hålls bundna under övernattningar i samband med
långfärder och tävlingar. De ska dock vara bundna på ett sätt som ger dem
möjlighet att ligga ned på ett naturligt sätt och få skydd mot regn och
vind.
Allmänna råd till 10
§
Hundar av polarhundraser
och korsningar inom dessa raser bör normalt anses vara vana vid kyla och ha
en päls som är anpassad till kallt klimat.
