§ Hunden upplever sin värld främst genom luktsinnet. Den läser av med sin nos detaljer och
nyanser i omgivningen som du använder ögonen till.

§ Vill du visa vänlighet så tala vänligt och lugnande, smek den i mungiporna, på huvudets sida
eller klia den bakom örat. En avstressande verkan har det om du kliar hunden lugnt på
bringan och mellan frambenen. Njutningarna i dessa vänskapsbetygelser har funktionell
betydelse för kroppsvårdshandlingarna och uppfattas positivt av alla hundar.

§ Glöm aldrig att hunden upplever dig som en artfrände ”en tvåbent hund”. Lev dig in i att vara
hund när du umgås med hunden, då förstår ni varandra.

§ Att stirra hunden i ögonen uppfattar de flesta hundar som obehagligt. Är hunden dominant kan
den uppfatta denna ögonkontakt som en utmaning och börja morra. Däremot att påkalla
uppmärksamhet och lugnt och vänligt se hunden i ögonen, uppfattas positivt och förväntansfullt
inför någonting som vi skall göra gemensamt, alltså ihop med flocken. ”Bra kontakt”.

§ Klappa aldrig främmande hundar ovanpå huvudet eller bakifrån på nacke, rygg
Detta kan utlösa morrning som är en varning. Främmande hundar testar varandra genom att
lägga huvudet på varandras ryggar, klappen ovanpå huvudet ger samma upplevelse.
Närma dig alltid okända hundar framifrån, låt hunden själv ta kontakt, tag kontakt i mungipan.

§ Den vanligaste anledningen till stress är att du ständigt går med sträckt koppel och gör små
ryck Segdrar i kopplet. Om du behöver korrigera hunden , med kopplet , skall det komma
som en överraskning från löst hängande koppel, och omedelbart därefter ge löst hängande
koppel

§ Låt hunden få använda sin näsa i ett målmedvetet arbete åtminstone en gång om dagen.
Att leta reda på en rolig sak, helst föremål, eller få söka rätt på en familjemedlem som gömt sej
gör att hunden blir både avslappnad och glad, detta höjer flockkänsla och ledarskap.

§ Tyck aldrig synd om en hund som blir rädd. ömka den absolut inte det bara förstärker hundens
rädsla. Den förstår inte innebörden i de lugnande orden utan upplever bara det mjuka tonfallet
som osäkerhet hos sin ledare. Ledaren skall istället visa sej orädd till det som skrämt hunden
och gå fram till det, tag kontakt med detta utan att bry sej om hunden. Då ser hunden att det
inte var så farligt eftersom du som ledare inte blev det minsta rädd.

§ Uppfostran av en trygg och konsekvent ledare, som från första stund ger klara besked om
regler som gäller ger hunden säkerhet. Dessutom behövs korta roliga träningsstunder med lust-
betonande positiv inlärning av de enklaste lydnadsmomenten för att efterlikna flockens fostran
av den växande valpen. Till fostran räknas anpassningen till vårt samhälle-- Miljöträning

§ De vanligaste felen vid inlärning otillräcklig övning. Det räcker inte att öva några gånger. Den
kan kanske förstår för stunden men det trillar snart bort. Träna till du vet att kommandoordet
är ”Befäst” då t.ex. sätter sej hunden när du kommenderar sitt utan att du behöver visa.

§ Korta positiva träningspass ger bästa resultatet

§ Lär dig att läsa din hund, men förvänta dig inte att den skall tänka.
Det är mycket nog om du gör det själv.

§ Kom ihåg att all inlärning skall vara ett samarbete och inte en tvekamp.
Men en skall bestämma. Se till att det blir du.

§ Tro inte alltid på andras utsago - iakttag själv - det är trots allt du som bäst känner din hund.

§ Var konsekvent, ge aldrig ett kommando som du inte har rimliga utsikter att få åtlytt.

§ Ett straff av vilken art det vara månde, även det lättaste obehag, måste alltid komma samtidigt
med försyndelsen. Straff som kommer efter ”brottet”, är inte ett straff utan djurplågeri.
När du surar efter ett misslyckande med hundträningen, upplever hunden det som ett straff
och dig som opålitlig , hunden vet inte varför den blir bestraffad. Du har inte lärt den

§ Ge aldrig upp. Har du bara tålamod lyckas all inlärning till slut,
i och med några lyckade inlärningsövningar stimuleras både du och hunden till fortsättning.

§ Att syssla mycket med sin hund, ta med den när du åker bort, ge den ömhet i överflöd, dagliga
promenader och lek med andra hundvänner( kontrollerat av dig ) är inte att skämma bort.
Tvärtom , det är detta som tillhör en valp-unghunds dagliga behov. Vi glömmer lätt att ständig
flockkontakt, stor muskelaktivitet, stor frihet och många lekkamrater är en självklarhet i
hundens vilda värld. Givetvis är det du som ger tillåtelse när leken får börja och sluta.

§ Låt din hund leva ”flockliv” den skall tränas att vara med överallt där du överhuvudtaget kan ta
den med, och du skall vara flockledare . Hunden har ett behov av en rättvis ledare.
Får den inte redan som liten valp anpassa sej i en rangskala i den mänskliga flocken,
känner den sej helt missanpassad och utanför sitt rätta sammanhang.