” Människans bäste vän ” har ett mycket begränsat ordförråd, men lurar oss att tro att den förstår precis allt! Han förstår vartenda ord jag säger! Hur ofta hör man inte människor beskriva sina känslor och samhörighet med sin hund just på detta vis. Visst är hundar kloka, som hund sett, precis som vi människor är som människor.
Men det är inte sant att de förstår allt vi säger. I själva verket är hundens ordförråd begränsat till enstaka ord, och skulle förmodligen kunna inskränkas till ett enda ord
( som uttalas i olika tonlägen) alltså olika ljud, för att fånga hundens uppmärksamhet när den är en bit ifrån sin husse – matte, för övrigt skulle det mycket väl räcka med ett tydligt kroppsspråk. Ett exempel på att några visselsignaler räcker, är vallhundens svåra arbete som dirigeras med i stort sett, sex olika visselkommandon.
Hur kommunicerar vi då med våra hundar? Sanningen är att hundar behöver inga ord. Det är bara vi människor som använder en outsinlig ström av ord, för att uttrycka våra känslor. Ingen hund skulle ens komma i närheten av godkänt betyg i människospråket. Den likhet vi har med våra hundar är, som de flesta människor som blir utsatta för ett främmande språk, gissar de sig fram till vad vi menar med ledning av kroppsspråk, gester och ett och annat bekant ord eller ljud, och förvånansvärt ofta lyckas de. Hundens hemlighet ligger i att den har så mycket tid på sig att studera mänskligt beteende på nära håll. Under månader och år av oavbrutet studium på upp till 16 timmar om dagen, är hunden redan vid 2-3 års ålder en fullfjädrad professor på människans kroppsspråk. Det är med kroppen vi från början talar med hunden.
In i minsta detalj avläser den vad vi menar, bara genom att tyda en blick, ett leende eller gest med handen, på grund av tidigare erfarenheter, kombinerat med några grundfraser som t.ex. kom hit, stanna, fint, sitt, i lämpliga tonfall och en vissling, blir kroppsspråket komplett.
Vi borde utnyttja hundens goda hörsel bättre genom att aldrig höja rösten, bara tala till den mjukt och lågmält, samtidigt som vi använder oss av de övriga kroppssignalerna.
T.ex. röra på händer, armar, huka, vridningar med huvudet samt leende eller bistert uttryck. Tänk på att det är vi människor som måste lära oss att använda ett positivt kroppsspråk i kontakten med våra hundar.
Med mer klappar, fler leenden, glada gester skulle livet bli lättare för dem och betydligt lugnare för oss.
Men glöm inte att det alltid är du, som är och skall vara en rättvis och konsekvent självsäker ledare för din hund.
Då kan du, när du är säker på att din hund förstår vad du menar, ställa krav på att bli åtlydd.