|
Hunden utsätts i sitt dagliga liv för både
psykiska och fysiska belastningar.
Att vara valp och besöka storstaden första
gången kan vara psykiskt krävande.
Att jaga eller leka med andra hundar är både
fysiskt och psykiskt krävande.
Får hunden välja själv, tar den oftast igen
sig efteråt med välbehövlig sömn och vila.
Men en belastning kan också vara utebliven
stimulans, att inte få utlopp för vissa behov.
Arternas beteendebehov
Stressforskaren och etologen Per Jensen menar att inte ta hänsyn
till arternas beteendebehov är en av de största belastningar som vi
utsätter djur för. Det gäller i första hand de beteenden
som djuren inte kan undertrycka och som det alltid kommer att
försöka utföra oavsett miljö. Ett exempel på beteendebehov är att
många djur väljer att jobba för födan även om de kan få den fritt.
Denna egenskap utnyttjar vi i synnerhet hos de flesta av våra
jakthundar, säger Per J.
Enligt hans synsätt är alltså uttråkning en form en form av
belastning, eftersom det är en oförmåga hos hunden att utföra vissa
speciella behov.
Hur vet man då att belastningen är för
stor?
Stress är ett tecken på att ett djurs förmåga att hantera en
situation har överansträngts .
Men stress inträder först när hunden upplever att den inte kan
kontrollera situationen. En hund som är i god kondition och är bra
på att förutse och kontrollera olika konfliktsituationer löper
därför minst risk att drabbas av stress.
Så det är inte belastningen man skall titta på, utan hundens förmåga
att hantera den.
Stress är ett naturligt tillstånd
Men om hunden utsätts för stress under en längre tid utan att den
får möjlighet att återhämta sig är hundens välmående hotat.
Forskarna är överens om att långvarig stress försvagar
immunförsvaret och försämrar kroppens motstånd mot infektioner.
Under stress går maten ofta fortare genom tarmen.
Hundens förmåga att ta upp näring blir sämre, vilket i sin tur
sänker hundens motståndskraft och kondition. Det är lätt att den
hamnar i en ond cirkel.
Långvarig stress kan leda till utbrändhet.
Om hunden förbrukat alla sina resurser och hamnat i ett tillstånd då
den måste ta till stress i alla situationer, för att klara av
tillvaron, kan det vara ett tecken på utbrändhet.
Ett tecken på överbelastning kan vara att hunden börjar hässja
våldsamt.
Ofta är dessa hundar också allmänt nedgångna. Hundarna kan vara
magra, ha dålig päls och ha magproblem. En sådan hund bör man
”sjukskriva”, det vill säga låta den få sova, äta,
rasta sig och gå lättare promenader under en tid, givetvis i
störningsfria miljöer där den inte utsätts för något den uppfattar
som stressande.
Om man först efter två till tre veckor ser en minskning av något
beteendeproblem hos hunden kan den med stor sannolikhet anses vara
utbränd.
Samtidigt med ”sjukskrivningen” måste man alltså ta bort de
belastningar som kan påverka hunden. Sedan får man bygga upp hunden;
psykiskt, fysiskt och näringsmässigt.
|
Men det kan ta ett halvår för sådana
hundar att bli bra.
Och det kräver en förändring av livet, vanorna och miljön.
Alla hundar kan bli utbrända. Men en hund med låg arbetskapacitet
blir naturligtvis utbränd tidigare än en hund med hög
arbetskapacitet.
Det är sällan att en jakthund som får jaga blir utbränd, men däremot
de jakthundsraser som hindrats i all form av jakt och levt
uteslutande som sällskapshundar. Och en hund som inte används för
vad den är avsedd för blir lättare utbränd, eftersom den inte får
utlopp för sina naturliga behov.
Men det betyder inte att man måste jaga med sina hundar
Det går att ge hunden utlopp för sitt jaktbehov ändå. Och lite är
bättre än inget. Det kan ske genom att arrangera egna
blodspår, även spår efter människor,
lära hunden apportera fågel eller föremål.
Det går också att utnyttja leken på olika sätt, där
hunden utnyttjar en stor del av sin repertoar.
Ibland har hunden behov av att vandra i sin egen värld på promenaden
och ibland kan man träna något tillsammans. För hundar aktiverar sig
ju på egen hand också; nosar runt på tomten, vaktar
lägenheten, tittar på hönsen och löser egna problem.
I stället för att fråga sig; ”Hur mycket har jag aktiverat
hunden”? kan man ibland fråga sig:
”Hur mycket har hunden aktiverat sig själv”?
Hundar behöver ha ett eget utrymme
också, samt relationer med andra djur och människor. De hundar som
är hårt uppknutna till sina förare och inte tillåts arbeta
självständigt under kontrollerade förhållanden är de som löper
störst risk för utbrändhet.
De allvarligaste fallen av utbrändhet
är de hundar som har aktiverats över sin kapacitet redan i
valpåldern. De har aldrig fått möjlighet att återhämta sig genom
sömn och vila. Där sker en inlärning hos hunden att ständigt
ligga på en hög aktivitetsnivå. Det klarar inte hunden i
längden, varför den till slut måste ta till stress.
Hundar i vilt tillstånd blir inte
utbrända,
utan reglerar troligtvis stressbelastningar naturligt. De skulle
annars inte fungera i sin livssituation. Utbrändhet drabbar nog allt
som oftast domesticerade djur (tämjda djur) som är under påverkan,
där de kan ha svårt att förstå människan.
Det finns grader av utbrändhet
Men generellt har utbrända hundar varit utsatta för stress under en
lång tid utan att ha fått tillräckligt med möjlighet att återhämta
sig. Gräva gropar kan vara ett sätt för hunden att göra sig av med
den psykiska belastningen.
De flesta hundägare uppmärksammar att hunden har stressproblem och
kan åtgärda detta under tidigare faser. Men god kondition är
naturligtvis ett bra skydd. Att ge hunden god egenkontroll,
självförtroende, är också viktigt.
Det finns hundar som enligt hundägarna alltid är
lydiga, aldrig protesterar, aldrig går iväg någonstans själv och så
vidare: Varför är det så?
Är det en harmonisk hund som har de här
beteendena? Eller saknar hunden enkelt initiativkraft och
möjlighet att påverka sin situation? Risken finns att en sådan
hund bygger på sig för mycket inre stress, som inte alltid syns
så lätt. Det kan vara värdefullt att lära vissa hundar att säga
ifrån och ta för sig lite mer.
Om du har en hund som du vet belastas hårt av
stress, kan du skydda hunden mot utbrändhet genom att låta den
få arbeta av sig fysiskt, få stressen ur kroppen, så att den
sedan får en chans att återhämta sig.
Den måste få ha sin egna lilla vrå där den får vara ifred och
koppla av, där den absolut inte får bli störd, utan känna
trygghet och säkerhet i sin avslappning och vila, och själv
bestämma när den har vilat färdigt, först då mår hunden bra.
|
