Nu är det du som tagit över tikens roll som uppfostrare. Det är mycket viktigt att tillsägelsen kommer precis när hunden gör ”fel” (valpen gör aldrig fel , den är inte rätt inlärd) eller ännu hellre när den är på väg att göra något den inte får.

En hund kan aldrig bestraffas i efterskott. Du har bara några tiondels sekunder på dig mellan skeende och handling. Om hunden tar din smörgås från bordet och drar ned den på golvet,kan du inte bestraffa den när den redan fått ner smörgåsen på golvet, då bestraffar du hunden för att den äter på golvet . Tillsägelsen måste komma när hunden öppnar  munnen får att ta smörgåsen. Bestraffning i efterskott förstår inte hunden, (den vet inte att det att det är förbjudet att ta från bordet) en sådan bestraffning gör bara att hunden mister förtroendet för dig. Skapa  situationer för att göra riktiga nekande – tillsägelser, och beröm ett lyckande. Berömmet skall komma när hunden gör rätt, (rätt är det mål du vill nå)eller när den är på väg att göra rätt. Beröm som kommer på fel ställe , talar inte om att den gjort rätt i den situation vi åsyftade. Hunden upplever det bara som ett vänligt kontakttagande.

Tillsägelse sker genom att ta tag i hunden och påkalla uppmärksamhet – kontakt. Det bästa är att ha sådan kontakt med valpen att man bara använder sig av kroppsspråket och rösten. Hur mycket obehag du skall ge, måste du själv lära dig att avgöra. Så fort hunden åtlyder din tillsägelse måste du omedelbart berömma den, det är där inlärningen ligger. Tillrättavisar du på rätt sätt  så skyggar inte hunden för dig efteråt, utan kommer istället söka intensiv kontakt med dig , vilket du besvarar med att visa hur nöjd du är med den.

Var aldrig långsint, hunden är det inte, och förstår ej varför du är det.